Stugorna

Hembygdsmuséet
Prästgården från Mistelås

Mistelås socken är belägen ca 3 mil sydost om Värnamo. Denna
prästgård uppfördes där 1803 då församlingen leddes av komministern Bengt Falck. Tolv präster med familjer och husfolk kom att verka i huset innan det flyttades till Apladalen.

 

Arkivuppgifter anger att byggnaden försågsmed fasadpanel 1820 och det är troligt att fasaderna fram till dess utgjorts av den synliga timmerstommen. Fram till 1825 fanns det endast en gavelkammare på vinden, men då inreddes ytterligare två. I mitten av 1920-talet ansågs prästgården inte ändamålsenlig och därför uppfördes en ny. Den gamla såldes då till Värnamo Hembygdsförening och flyttades utan inredning till Apladalen 1929. Påpassligt lät Växjö stifts biskop och kontaktsprostrar samtidigt underteckna en vädjan till prästerna i Finnveden och Värend om att till Apladalen skänka tidstypiska möbler som härstammade från gamla prästhem. De bidrag som flöt in kom sedan att utgöra huvuddelen av nedervåningens inredning.​

 

Idag fungerar huset som centralt hembygdsmuseum för Apladalen och håller öppet för besök sommartid. Flera gånger om året bjuds det in till berättarkvällar, husförhör och andra evenemang i stora salen.

Trossboden

Trossboden var avsedd för Östbo kompani och den uppfördes troligen under tidigt 1800-tal. I en trossbod förvarades ett kompanis utrustning under de perioder när kompaniet inte var aktivt med övning eller fälttåg. Här kunde således förvaras tält, persedlar, ammunition, livsmedel, köksutrustning osv. Denna trossbod påminner om den från tidigt 1800-tal som nu står i Jönköpings stadspark och som tillhörde Mo härads kompani. En snarlik finns även i byn Rolfsta i Forsa socken, Hälsingland. Denna är från slutet av 1700-talet. Dessa två skiljer sig emellertid från den i Apladalen genom att de står på stolpunderreden, som skydd mot fukt och skadedjur.

 

När den användes stod trossboden först i nuvarande kvarteret Örnen i Värnamo men flyttades till Apladalen – innan den blev hembygdspark – troligen 1859 i samband med laga skiftet. När indelningsverket upphörde i början av 1900-talet kom den åter att flyttas för att användas som civil packbod på grosshandlare Victor Westrings innergård.
Trossboden flyttades slutligen tillbaka till Apladalen 1968.

Loftbodarna från Hjälshammar och Vittaryd

1. Byggnaden som bedömts vara från 1700-talet är en tvillingbod med två rum i bottenvåningen. Den kommer ursprungligen från Assaregården i byn Hjälshammar omkring 5 km söder om Värnamo och uppfördes 1925 i Apladalen och flyttades inom parken 1968.

2. Även denna loftbod bedöms vara från 1700-talet och har som sällsynthet en fasad av ektimmer. Det är en enkelbod med endast ett rum på bottenvåningen och kommer från Köp i Vittaryds socken, 3 mil söder om Värnamo. Byggnaden förvärvades och flyttades till Apladalen 1929.

Gelbgjuteriet

Inredningen är skänkt av gelbgjutare Stig Blomberg till
Hembygdsföreningen. Tanken var att flytta såväl byggnad
som inredning från ursprungliga platsen på Myntgatan. Byggnaden var tyvärr i så dåligt skick att man i stället flyttade en f.d. spinnrocksverkstad till Apladalen 1986 och inredde den till F:a S. Johanssons Gelbgjuteri i Värnamo.

Skomakeriet

Byggnaden som tidigare låg vid Jönköpingsvägen 2 flyttades till Apladalen 1997. Den har använts för bland annat bostadsändamål och skomakeri. Inredningen spänner över 100 års skomakeriverksamhet. En äldre del kommer från skomakarmästare Karl Emil Lundin i Forsheda, en modernare del är donerad av skomakarmästare Håkan Nilsson samt en sko- och lästsamling är donerad från Heilings skoaffär.

Träsvarveriet och krukmakeriet

Byggnaden stod tidigare på Västhorja Södergård. Eftersom den
faktiska krukmakeriverkstaden i samma by inte var möjlig att flytta
var denna flyttade byggnad en ersättning för den ursprungliga verkstadsbyggnaden. I samband med flytten gjordes förändringar så att byggnaden skulle konstrueras i högre grad som det ursprungliga
krukmakeriet.
Byggnaden förvärvades och flyttades till Apladalen 1929.

Linbastan

I Småland fanns i äldre tid två olika typer av byggnader för torkning.
Byggnader för torkning av lin kallades allmänt basta och de för
torkning av malt för kölna. Denna byggnad är en kombination av båda och har således två ugnar. Därmed kunde både lin och malt torkas här och även rökning av kött och andra födoämnen ske.

 

Byggnaden har aldrig kunnat dateras närmare, men den uppskattas ha uppförts under 1800-talets första hälft. Den låg tidigare Vid stranden av Älgarydssjön på Älgaryds gårds ägor i Gällaryds socken, Värnamo kommun. Bastan är skänkt av Hedvig Berglund Ohs Bruk.

Tråddrageriet

Genom en tidningsnotis 1926 fick Hembygdsföreningen kännedom om att ett tråddrageri som riskerade förfall fanns att tillgå hos den då 87-årige tråddragarveteranen Emanuel Johansson i Götarp. Det var ett s.k. grovdrag, fullt utrustat och i ett skick som det en gång lämnades när arbetet upphörde. Byggnaden med inventarier köptes ”på stubben” av Hembygdsföreningens ordförande Carl Fredricsson för det facila priset av 200 kronor.

 

Tråddrageriet som låg vid Götarpsån nära Götarpssjön i Åsenhöga socken i Gnosjö kommun revs och flyttades våren 1928 till Apladalen.

Tråddrageriverksamhet var vanligt förekommande i trakterna kring Gnosjö där det fanns behov av kompletterande näringar till det svaga jordbruket och där det fanns tillgång till järn i trakterna, exempelvis kunde material levereras från Nissafors Bruk. I ett grovdrag som Apladalens förvandlas järnstänger genom vattenkraft till ungefär samma finhet som en strumpsticka.

Betelkapellet

Byggnaden var ursprungligen en bagarstuga i Karlsfors vid Hörle några kilometer norr om Värnamo. År 1919 uppläts den åt evangelister för flera möten. Det bildades en Betelförsamling 1924 under ledning av Georg Gustafsson och verksamheten bedrevs i byggnaden fram till 1926. Betel är grekiska och betyder Guds hus. Betelförsamlingen växte och flyttade till Värnamo och blev Filadelfiaförsamlingen och sedan pingstförsamlingen.

Byggnaden flyttades till Apladalen 1998 och är ett gott exempel på en anspråkslös, sekundärt använd frikyrkobyggnad från tiden då många lokaler i Jönköpings län behövdes i frikyrkorörelsens verksamhet för att säkra sin position i samhället.

Mor Kajsas stuga

Mor Kajsas stuga är ursprungligen en marknadsbod. En av omkring 60 permanenta bodar som ägdes av Jönköpings borgarskap och utgjorde stommen i Värnamos gamla marknadsplats på boagatan. På 1860-talet när Värnamo blivit egen köping och oberoende av Jönköping bestämdes att bodarna skulle rivas eller flyttas från platsen. Efter att marknaderna flyttats från området hade bodarna allt mera blivit ett tillhåll för allsköns brottslighet och lösaktighet. Det medförde att folk vid vissa tider inte kunde passera oantastade på Boagatan som samtidigt var Värnamos utfart mot väster.

 

Den siste ägaren av apladalsboden på ursprunglig plats var Gustaf Jönsson Drill och hans familj som idkade handel med bröd och sill. Boden flyttades efter makarnas död till en plats öster om Jönköpingsvägen nära Oxtorget och benämndes åhus. Den sista permanentboende blev änkan Kajsa Arvidsdotter som 1890 flyttade in med sina sex barn och bodde där livet ut. 1927 flyttades den före detta marknadsboden slutligen till Apladalen och namnet mor Kajsas stuga blev vedertaget.

Ryggåsstugan

Ryggåsstugan är Apladalens första museibyggnad och antas vara från 1700-talets första hälft. Dess storlek och ståtlighet äger inte sin motsvarighet sett till gårdens ursprungliga 1/8 mantal och antyder att den en gång uppförts av en välbärgad och besutten bonde.

Hembygdsföreningen förvärvade byggnaden 1924 av hemmansägaren Aron Svensson i Törestorp Södergård, Åsenhöga socken, Gnosjö kommun för 950 kronor. Då ingick rivning, transport till järnvägsstation och lastning på järnvägsvagn. dessutom medföljde en mängd till stugan knutna, kulturhistoriskt värdefulla, inventarier såsom bohag, klädesplagg, jaktartiklar mm.

Ryggåsstugan eldhärjades 1991. Den renoverades omsorgsfullt med experthjälp från Länsmuséet tillsammans med yrkesfolk kunniga i gamla hantverks- och byggmetoder.

Marknadsstugan

Byggnaden fungerade i äldre tid som uthus och den har bedömts vara från sent 1800-tal. Den flyttades till Apladalen 1925 och förändrades då så att den skulle fungera som en kaffestuga. Den har sedan dess byggts om ytterligare och förlorade delvis sin funktion 1970 då den nya serveringsbyggnaden invigdes.

Idag används den främst av bygdens konstnärer och hantverkare där de kan visa upp och sälja sina alster.

Faktatexterna på denna sida är till stor del hämtat från Jönköpings läns museums byggnadsvårdsrapport som gjordes år 2018 på beställning av Värnamo kommun.

Husen står öppna under sommarsäsong.

© 2020 Värnamo Hembygdsförening

  • Facebook
  • Instagram Social Ikon